måndag 19 september 2016

Strindbergs stjärna






”Hans ansikte hade verkligen vissnat.”







Jag köpte boken för flera år sen på en pocketrea, tror ett jag betalade en tia (köpte den antagligen bara för att det var bokrea och sen dess har den samlat damm hemma i hyllan). När det blev klart att jag skulle ut och fjällvandra ville jag ha en lagom spännande bok som jag inte behövde vara vidare rädd om, så en pocket av det här slaget passade utmärkt att knöla ner i ryggsäcken.

Boken utgår ifrån min favoritexpedition; Andrée-expeditionen 1897 där Strindberg var en av deltagarna och då inte författaren utan hans kusinson. Det här var en glad överraskning då jag inte kände mig så taggad på August Strindberg men älskar polarexpeditionen. Romanen inleds i vilket fall med att en hobbydykare hittar ett lik nere i en gruva och med den här kroppen finns ett föremål, ett korts. Sen är det bara dags att börja pussla, vad är det för ett kors och vem är den döda i gruvan?

Äventyr, spänning och historiska referenser, härlig sommarläsning. Tyvärr blev jag besviken på slutet, men som semesterbok är den ändå läsvärd då resten var så pass spännande. Vill också passa på att tipsa om Bea Uusmas Augustprisvinnande bok om Andrée-expeditionen Expeditionen: Min kärlekshistoria, fängslande läsning. Eller lyssna på hennes sommarprat från 2014!

Författare: Jan Wellin
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 471
Plus: Väldigt spännande, får hålla med om att det är en svensk Da Vici koden
Minus: Måste tyvärr skriva slutet
Första mening: ”Hans ansikte hade verkligen vissnat. ”

/Fia

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar