“Ej ivägskickat mejl hittat i Amys dator på sjukhuset: Du vill ha hela historien men du fattar inte - det är omöjligt att berätta hela historien.”
I Tala är guld får vi möta Amy, som har cerebral pares (vilket gör att hon inte kan prata utan taldator och behöver rollator för att gå) och Matthew, som lider av tvångssyndrom. På grund av detta är de båda ganska isolerade från omvärlden. Matt och Amy går på samma skola, men det är först det sista året innan college som de lär känna varandra, då Matt och några andra elever erbjuds “anställning” som Amys kamratstödjare (som hjälper och umgås med henne mellan lektionerna och på lunchen).
Fia: “Ej ivägskickat mejl hittat i Amys dator på sjukhuset: Du vill ha hela historien men du fattar inte - det är omöjligt att berätta hela historien. Du tror förmodligen att det bara handlade om sex men där har du fel. Det handlar om kärlek. Och om dig. Mest om dig. Andra människor som ser mig tror att sex är omöjligt men inte kärlek. Men det visade sig att båda är möjliga - och omöjliga.”
Det här är texten från bokens första sida. Vad tänkte du och vad hade du för förväntningar?
Lina: Jag tyckte att det var en spännande inledning. Varför är hon på sjukhus? Varför hade mailet inte skickats iväg? Är hon död? Det gjorde mig absolut sugen på att ta reda på vad som hänt. Vad tyckte du själv? Hängde inledningen ihop med resten av boken på ett bra sätt?
Fia: Jo, men jag håller med. Framför allt så tänkte jag just det; är hon död...? Jag gillade inledningen och fastnade snabbt i boken. Jag gillar att McGovern såg till att Amy och Matthew fortsatte att mejla och smsa genom hela boken, det är en verklighetsdel som jag ofta saknar i böcker.
Sen påverkar väl det faktum att Amy har lättare att kommunicera i text än tal...
Lina: Ja, så är det säkert. Och det kändes trovärdigt. Många samtal man har med folk är ju via olika former av meddelande. En sak jag däremot inte tyckte var lika trovärdig var Matthews tvångssyndrom. Det skrevs ofta ut i boken att han hade problem, men jag köpte det inte riktig. Till skillnad från Amys CP-skada som målades fram på ett väldigt bra sätt. Jag ställde mig flera gånger frågan om Matthews tvångssyndrom bara var en förevändning för att det skulle vara “realistiskt” att han skulle bli intresserad av Amy på ett romantiskt plan. Skulle den snygga killen med gott om vänner gilla den dreglande tjejen om det inte var så att han själv hade problem?
Fia: Jag upplevde att Matthews tvång "fungerar", och att omgivningen reagerar trovärdigt (även om det tyvärr innebär att folk undviker killen som går runt och knackar på skåp). Sen kan det mycket väl vara som du skriver att det gör honom ödmjukare i mötet med Amy (som folk också undviker)...
Hur upplevde du det faktum att Amy inte kan tala utan sin dator? Jag tycker att det gjorde väldigt mycket med berättelsen, och som du skriver tycker jag att Amys handikapp beskrivs väldigt väl. Jag tänker bla. på nån av de sekvenser då hon upplever att folk inte lyssnar på henne. Att det tar för lång tid att skriva in i taldatorn så att folk tröttnar på att vänta och går. Det måste vara fruktansvärt frustrerande!
Lina: Ja, verkligen jobbigt att det tar tid för en att kommunicera med andra!
En sak jag funderade mycket över var Amy och Matts relation. På framsidan av boken står det “De sa allt till varandra utom det allra viktigaste”. Håller du med om det? Jag tycker att de var rätt bra på att prata, även om lite jobbiga/känslomässiga/intima saker. Sen spelade de väl en del spel också, i alla fall Amy, som skickar iväg honom på dejter trots att hon är kär i honom. Amy beter sig inte alltid helt hundra mot honom, samtidigt som hon är den som får honom att söka hjälp och det är uppenbart att hon bryr sig väldigt mycket om honom.
Fia: Jag tänkte också på det med titeln! Jag tycker att de är väldigt öppna mot varandra. De visar för det mesta en stor respekt för varandra och är ärliga och öppna kring den andres svagheter. Jag tycker att relationen tecknas väl då det inte alltid är “en dans på rosor” men inte heller världskrig mellan dom. Annars kan det lätt bli lite väl dramatiskt i ungdomslitteraturen. Vad tyckte du om Amys kamratstödjare?
Lina: Jag skulle vilja veta mer om dem! Men jag skulle vilja att de inte framställdes så stereotypt. Samma sak med föräldrarna. Speciellt eftersom både Amy och Matt fick bestå av flera lager.
Fia: Ja, jo jag med. Jag tyckte också att de blev rätt så stereotypa… Inget som störde mig jättemycket, men ändå nått jag tänkte på.
Lina: Hur skulle du sammanfatta din upplevelse av boken då? För mig blir det nog något i stil med: En fin och originell skildring av den första stora kärleken och problemen som kan komma i vägen för den.
Fia: Ja, nånting sånt. Jag tycker att den väldigt fint beskriver hur det är att lära känna någon som man kommer till att tycka väldigt mycket om.
Författare: Cammie McGovern
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 274
Första meningen: “Ej Ivägskickat mejl hittat i Amys dator på sjukhuset: Du vill ha hela historien men du fattar inte - det är omöjligt att berätta hela historien.”
Lina:
+ En lättläst berättelse man snabbt kommer in i, som får en att tänka efter.
- Jag hade svårt att ta Matthews sjukdom på allvar, då jag inte tyckte den verkade trovärdig.
Fia:
+ En varm skildring av att lära känna människor som verkligen kommer att betyda mycket för en
- Birollerna (dvs. Amys kamratstödjare) är ganska stereotypa
