Den svavelgula himlen

Bokcirkeln läser Den svavelgula himlen av Kjell Westö

"Jag hade bott där i lite mer än ett år när det hände"

I Kjell Westös senaste roman berättar en namnlös berättare om sitt liv i Helsingfors, med visst fokus på relationen till familjen Rabell, från barndomen till nutid. Det är en bok om uppväxt, klass, privilegier, vänskap, kärlek och den föränderliga världen. Berättaren kommer från enklare förhållanden, men närmar sig en annan värld då han på sommarstället möter den välbärgade Alex Rabell och det senaste visar sig att de kommer gå i samma skola. Men än mer fokus läggs på relationen mellan berättaren och Alex syster Stella.

Jag har aldrig läst Westö förut men jag fastnade snabbt i boken. Kanske var det den spännande inledningen som drog in mig (berättaren märker av en mörk skepnad utanför sitt hus, någon som tycks bevaka honom. Några veckor senare blir barndomsvännen Alex Rabell attackerad med kniv) men det var inte den som fick mig att stanna kvar. Ett par kapitel in har jag helt glömt bort mystiska män som lurar i buskar och är helt fokuserad på berättarens uppväxt på 70-talet.

Några synpunkter från bokcirkeldeltagarna:
"Det var väldigt intressant att följa människorna genom nästan hela livet"
"Man sugs verkligen in i berättelsen och det är svårt att lägga undan boken"
"Jag tyckte att den emellanåt var för lite för lång. I mitten någonstans var det lite segt"
"Det var verkligen fantastiskt bra skrivet och miljöbeskrivningarna gjorde att det kändes som att man var på plats"

Författare: Kjell Westö
Utgivningsår: 2018 (pocketutgåvan)
Antal sidor: 475
Minus: Några användningar av problematiska ord som man klarat sig utan.
Första meningen: "Jag hade bott där i lite mer än ett år när det hände"

/Lina