Fjärilar på min hud

“Det är en natt i mars när jag drabbas av en insikt som gör det omöjligt för mig att somna”

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken eftersom jag hade hört mycket bra om den. Jag blev tyvärr lite besviken. Redan när jag öppnar boken blir jag störd av typsnittet (eller kanske formateringen som helhet?). Det är synd, för boken är bättre än så trots allt.

Liv heter huvudpersonen, men lever gör hon knappt. Hon bara följer med och tar knappt några aktiva val. Gymnasietiden är över och har bytts ut mot högskolestudier. Fast egentligen vill hon nog inte riktigt. Hon bor kvar hos mamma. Pappan lämnade familjen får årtal sedan och hörde aldrig av sig igen. Livet står rätt stil för Liv. Så får hon en dag syn på en tjej i huset mittemot. Någon med som sitter och röker på balkongen. Nyfikenheten tar över och genom en slump springer de på varandra i Göteborg kort därpå. De klickar omedelbart och blir snabbt nästan oskiljaktiga vänner. Men är de verkligen bara vänner? När en kille kliver in i Linas liv drabbas Liv av svartsjuka som tyder på något annat.

Som helhet är boken en poetisk skildring av kärlek, systerskap, saknad och att våga bli den man är. Tyvärr är inte berättelsen så jätteunik eller spännande, vilket drar ner det sammanlagda betyget en aning.


Titel: Fjärilar på min hud
Författare: Rebecka Kvist
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 140
Plus: Bra feministiska resonemang
Minus: Typsnittet
Första meningen: “Det är en natt i mars när jag drabbas av en insikt som gör det omöjligt för mig att somna”

/Lina