Nashville eller vargleken

”Kniven var vass.”

Boken handlar om Svenja som som flyttar till Tübingen för att studera till läkare, men studentlivet blir inte riktigt som hon tänkt sig. När hon kommer in i sin nya lägenhet hittar hon en pojke, han står på huvudet i ett av hennes köksskåp och verkar ha bestämt sig för att flytta in. Pojken pratar inte, är väldigt smal och smutsig. Svenja bestämmer sig för att kalla honom för Nashville efter trycket på hans tröja.

Snart börjar någon mörda hemlösa i staden och Svenja oroar sig för Nashville, pojken som hon fortfarande inte vet nånting om men som är kvar i hennes lägenhet. Samtidigt är studierna tunga och det sociala livet tar inte paus bara för att du plötsligt tar hand om ett barn.

Det här är nog en av de bästa böckerna jag läst, det är outhärdligt spännande och jag älskar humorn. På grund av bokens fysiska vikt har det tagit lite tid att läsa den (annars skulle jag haft med mig den överallt) och så här i efterhand var det nog bra för jag saknar den nu när den är slut. Underbara karaktärer som tack vare sidantalet inte bara kastas in utan får tid och plats mellan sidorna att utvecklas. Inte bara Svenja och Nashville utan också det underbara gänget i kollektivet, Svenjas granne som hackar grönsaker utomhus och den hjälpsamme läkaren som kan förhöra anatomi.

Jag får helt enkelt gå vidare till Michaelis debutroman Sagoberättaren, men jag har svårt att tro att den kan slå Nashville eller vargleken.

Författare: Antonia Michaelis
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 477
Plus: Underbar på alla sätt och vis!
Minus: Den inbundna boken är väldigt stor och tung att bära runt på
Första mening: ”Kniven var vass.”

/Fia