I måndags vann Jessica Schiefauer för andra gången Augustpriset i barn och ungdomskategorin med sin nya roman När hundarna kommer. I sitt tacktal tog hon upp att priset inte borde delas mellan barn och ungdomslitteratur utan att de borde få ett pris var. Vi kan bara instämma!
När hundarna kommer handlar om tre tonåringar, det nyförälskade paret Ester och Isak samt Isaks lillebror Anton. Den handlar om vad som händer när Anton blir mördare i en akt som påminner väldigt mycket om mordet på John Hron 1995, en händelse som länge följt Jessica Schiefauer då hon växte upp i närheten.
Vi har läst boken under hösten och vi kommer i texten nedan att diskutera den. God läsning!
Fia: Jag kan försöka börja med vad jag tyckte om boken, vilket inte är helt lätt då jag sällan varit så osäker på en bok. Att skriva om våld och nazism bland unga tror jag är jätteviktigt och att som Jessica försöka förstå våldet. Historien är spännande och jag gillar att boken snarare handlar om tiden efter mordet än om själva mordet. Vad som händer med människorna runt omkring, Ester, Isaks och Antons föräldrar, folk i skolan och människor som bor i samhället.
Tyvärr har jag svårt främst för karaktärerna, jag tycker att de handlar konstigt. Och med det menar jag inte bara Anton som faktiskt dödar en annan människa utan även Ester och Isak. Vet inte vad det är men nånting med karaktärerna jag inte köper. Självklart kan traumatiska händelser påverka ens agerande men här tycker jag mest att det blir konstigt. Vad tyckte du om boken och hur ser du på karaktärerna?
Lina: Jag gillar egentligen ingen av karaktärerna särskilt mycket. Det är nästan lite jobbigt att läsa när Ester är så patetisk och när Isak utnyttjar henne som han gör. Samtidigt är det ju sånt som kan hända och det är bra att läsa även sådant som inte är sockersött skimrande inlindat i rosor. Sen gillar jag inte att hela grejen med att alla lyssnar på ultima Thule och har Tors hammare runt halsen utan att det problematiseras Är alla i boken rasister eller vad är grejen?
Fia: Ja, jag reagerade också på de nazistiska attributen. Tänker att antingen är det normaliserat där de bor eller så är det ett sätt att “introducera” att det finns nazism. Tidigt i boken beskrivs en fest vid sjön och att någon skrålar nationalsången, det blir övertydligt på nått sätt. Om jag inte vetat från början att boken handlar om ett nazistmord hade det kanske fungerat bättre men nu blir det väldigt klyschigt. Men att ingen reagerar är märkligt, kanske har det med tiden att göra. Jag kan inte bestämma mig för om det är 90-tal eller nutid. Vad fick du för uppfattning? Klimatet på 90-talet var annorlunda och jag tänker att medvetenheten ute i skolorna inte var lika bra som jag hoppas att den är idag.
Lina: Jag har läst i efterhand (i någon recension) att den ska utspela sig på 90-talet, men det vet jag inte om jag uppfattade under läsningen (höll dom inte på att SMS:a varandra? Liksom, fanns det SMS på 90-talet?! Knappt!). Tycker att stämningen i boken är väldigt tidsobunden, vilket jag gillar. Den kan handla om idag, för tjugo år sedan eller om ett år. Oavsett om det är nutid eller dåtid så var knappast alla nazisympatisörer på 90-talet. Jag antar att jag bara önskade att det fanns några vettiga (läs: icke-nazivänliga) karaktärer i boken. Fast jag tyckte ändå att boken var bra. Det brukar vara ett gott tecken när man gillar en bok trots att man inte är så förtjust i huvudpersonerna. Vad tyckte du bäst om med boken?
Fia: Nä, alltså jag tycker inte att det i sig inget problem att boken inte inleds med ett årtalm Men jag hade precis som du velat ha nån motpol till högerextrema tatueringar och smycken men det saknas. Blir lite extra känsligt kan jag också tycka då det påminner så mycket om ett riktigt fall.
Bäst tyckte jag nog ändå om Esters och Isaks relation, men kanske att den i min läsning fick ta för stor plats. Eller för liten plats, Isak beter sig så underligt och i många fall ganska elakt men Ester agerar också väldigt märkligt. Maktobalansen mellan dem skulle kunna vara en helt egen bok... Men jag uppskattar att den följer flera personer då en sån här händelse påverkar väldigt många.
Lina: Jo, deras relation börjar ju som något fint och bra, men går snabbt över i besatthet och utnyttjande. Måhända omedveten sådan från båda håll, men ändå. En osund relation!
Tror att vi kan konstatera att ingen av oss är hundra procent sålda på boken, men att vi tycker att den är läsvärd, eller t.o.m. att den bör läsas. Att det är viktigt att förstå att små saker kan få helt vanliga människor att göra stora saker. Hemska saker. Oförlåtliga saker. Vi är inte “onda” eller “goda” och vi påverkas av en mängd saker i vår närhet.
